Men ni vet,

så har man en bra dag och allt och så råkar man se detta på facebook och då är det kört. Jag slutar att fungera tvärt av. Mår så psykiskt dåligt att jag seriöst måste gå och lägga mig för kvällen. Måste ligga i sängen i fosterställning och hata världen samtidigt som mitt hjärta brister när bilden av den här lilla rävungen kommer att för alltid finnas i mitt huvud. För alltid.

Jag mår så jävla dåligt.

Jag kan inte förstå hur människor kan vara så grymma. Hur?

Hur fan kan man bära päls idag? Bryr man sig inte om andra liv än sitt egna? Eller är man bara så äckligt jävla ointelligent? Samma sak gäller att man äter kött. Har man verkligen noll koll?

Jag säger det helt sonika, bär DU päls och följer min blogg så kan du dra åt helvete på en gång. Vill inte ha dig här. Tack och adjö!

Jag försummar bloggen

med samma gamla ursäkt som vanligt; jag har så mycket att göra.

Kursen har börjat, jag har några beställningar att rita. Jag har fixat med teckningar som skulle till den här samlingsutställningen i USA.

Jag har varit dum och anmält mig till det här. Jag gör alltså en 15 sekunders Star Wars stop motionklipp, som kanske, KANSKE, används av filmmakarna. Ritar runt 45 illustrationer för 15 sekunders film.

Men bäst av allt den här veckan har varit den här strutsblusen, som kom med posten igår ifrån underbara Karin. Fatta att det finns sådana fina människor som är generösa mot, för dem, helt okända människor. Det är sådant som gör livet lite finare.

Idag började jag min födelsedag

med att vara bakfull till tusan.

Men det är helt okej, för att jag har bland annat, fått stora paket på morgonen

innehållandes en Moooi kaninlampa som jag har velat haft hur länge som helst. (jag är såååå bortskämd)

Jag har även fått fina egengjorda födelsedagskort ifrån vänner från utlandet, som har tilltalat min nördiga sida.

Lycka. <3

Det sägs att konst

är bra för själen. Så om ni har tid över på fredag kan ni passa på att kika förbi här, då jag ska vara med på en liten samlingsutställning.

Galleri Garage, Lilla Drottninggatan 3 Göteborg.

Kl.21:00

Lycka är

att kunna byta till sig konst mot konst.

Fan vad vissa människor är underbara.

Skulle ni vara intresserade av hans konst, finns det att hitta här!

Du jag vet en hemlighet

Det finns en stjärna man får tar ner

Det finns en stjärna som är din

Och vill du veta en sak till

När skeppen lägger ut från land

Och du ska långt långt bort nånstans

Ta den alltid med i din hand

Ta den alltid med överallt

Jag önskar dig allt vackert för du är

Det bästa som jag vet.

Jag kan nu äntligen lyssna på den här låten utan att vilja självdö då jag alltid kopplade den till David. Nu är den fin igen, istället för att vara ett hugg i hjärtat. Det känns konstigt när det händer, när man inser att det inte gör ont längre.

Inte någonstans.

Nu har jag sommarlov!

Iallafall i två veckor till, sen börjar min kurs.

Jag har inte haft mycket att visa under sommaren, då jag bara har jobbat häcken av mig och inte haft ork att skapa mycket.

Men nu blir det ändringar på det! Fast ja, ikväll får ni nöja er med lite Instagram bilder på typ sådant jag har skapat med hjälp av photo appar,

på sådant som jag har fyndat på Blocket nr 1,

och fynd nr 2.

Jag har fått übersöta dvärgrosor,

och varit för bakfull för att vilja synas på kort.

Sist men inte minst, så har jag bytt till mig konst mot konst utav andra duktiga konstnärer som man har lärt känna genom IG.

Lyckan är total. ♡

I lördags gifte sig

några vänner till mig. Jag hade fått äran att illustrera deras inbjudningskort och de tyckte så mycket om det, att de baserade deras bröllopstema utifrån illustrationen. Räven och Isbjörnen.

Bröllopet var hur fint som helst och man verkligen kände kärleken i luften.

Tvåsamheten och kärleken, det är fina grejer det. Och jag inser nu, att jag känner så betyder att jag inte är trasig längre. Jag är hel och glad igen. Jag kan andas normalt igen istället för att kippa efter andan när man var för ledsen eller när saknaden blev för stor.

Lycka.

Jag har nu varit hemma

lika länge som jag bodde där, men jag saknar den fortfarande varje dag.

Oj oj oj

vad tiden flyger iväg när allt man gör är att jobba och sova. Eller det känns som det allt man gör iallafall.

Igår fyllde en kompis år och eftersom han är den eviga ungkarlen och vi har ett internt skämt om Barney's "Boobs?" replik, tyckte vi att det var passande att baka en tutt-tårta åt honom.

Mer en rolig grej än en god tårta. Den innehöll vit choklad och jordgubbar och jag vet inte om jag använde för lite eller för mycket sockergelatin, men jordgubbarna blev helt mjöliga.

Så i framtiden håller jag mig till pennan/penseln än till bakeriet.

Jag är en sådan

som har svårt att låta saker och ting vara. Jag ska alltid tweaka lite här och där och sätta en personligare prägel. (Tehe, det låter så jäkla pretentiöst att skriva så, personlig prägel.) Hur som helst, ta t ex tråkiga basmöbler som en IKEA skomöbel.

Gääääsp vad tråkig, eller hur?

Smått bättre nu. :)

Är ni sugna på att göra något liknande så körde jag med tekniken som heter Decoupage. Det innebär att man limmar på möbeln, sätter dit pappret och limmar ovanpå igen. Väntar tills det har torkat och stryker på lim 2 gånger till. Sedan avslutar man med att lacka hela möbeln. Busenkelt! Decoupagelim finns att köpa i hobbyaffärer som t ex Panduro.

Häromdagen gick jag

förbi en affär på Avenyn, Retrock. Bästa stället om man gillar Marimekko och Mumin prylar. Går man in där, så vill man i princip köpa allt och jag kunde inte låta bli och köpte en ny portmonnä och ett änglaspel. Dör så fint!

Okej

så jag ger den här bloggen en sista chans och gör som alla andra och lägger upp instagram bilder när det blir en illustrationstorka härinne. M'kay?

Så var jag gjort den senaste tiden?

Jo jag har offentligt förlöjligat Alex

och varit på en Lenny Kravitz konsert på Liseberg och tagit kort på sådant som påminde mig om min barndom.

Jag har ritat färdigt beställningar

och köpt ett nytt duschdraperi.

Jag har dekorerat väggar med nördiga ting,

fast även med lite tant ting.

Jag har lekt med olika fotoappar och gjort läskiga dockor ännu läskigare

och skaffat playdate till Albin.

Jag har ritat sådant som påminner mig om barndomen

och har insett att min allvarliga blick uppstod redan när jag var två år.

Pssst! Ni hittar mig under Cisternas i Instagram.

Idag känns det inte

som att mitt huvud sitter fast vid axlarna. Är så trött i huvudet att jag blandade ihop och trodde att jag hade en tenta på fredag, när den i själva verket är imorgon. Jag har flyttat och har därav ont i hela kroppen och sist men inte minst så ligger jag långt efter med några beställningar/uppdrag. Gnäll, gnäll, gnäll.

Jag vet inte

om jag har nämnt detta tidigare, men min gamla konstlärare i Australien sa en gång till mig att : "To be a good artist, it takes 50% of talent and 50% of being a PR whore". Så med det i åtanke, har jag nu skapat en FB sida med min konst. Så om ni gillar det jag gör, får ni mer än gärna "lajka" sidan. Jag tenderar att uppdatera där oftare än min smått döda blogg och på plussidan så slipper ni mitt gnäll där. Jag funderar även på att i framtiden ordna små tävlingar och ge bort tryck/teckningar, så det kan löna sig att följa. Just sayin'. ;)

www.facebook.com/OlgaCisternasArt

Jag är inte en sådan

som samlar på porslinsrådjur, min svaghet är porslinskaniner. Men när jag såg den här rådjursfamiljen så kunde jag inte låta bli. Helt onödigt inköp, men ändå så nödvändig.

Jag pluggar egentligen

till Bildlärare, men för tillfället har jag tagit en avstickare ifrån lärarprogrammet och pluggar Konst- och Bildvetenskap. Det är ju fasiken egentligen det jag vill syssla med, konsten. Det är en grymt givande kurs och idag var vi på Göteborgs Konstmuseum för att analysera lite verk. Där inne man kan hitta den här überstora skulpturen av en roterande strippa. Grymme! Verket heter Seconds in Ecstasy och konstnären är Cajsa von Zeipel.

Med ganska jämna

mellanrum så får jag en städa-genom-att-kasta-grejer-ryck och rensar ut all plotter och tjafs som man av någon anledning alltid lyckas att samla på sig. Det är en alldeles underbar känsla och allt känns alltid så mycket fräschare och snyggare hemma, även fast det kanske bara handlar om saker i byråer och lådor. Igår fick jag en sådan ryck och rensade även både min iMac och Macbook. Där i hittade jag en mapp med bilder ifrån en bok som jag hade ritat åt David. Själva boken har jag slängt i soporna för länge sedan, men där satt bilderna av den och hånade mig. Påminde mig om känslor som jag helt frivilligt och gladeligen slängde på en ovärdig människa.

Men istället för att låta fyndet kännas som om kniven i ryggen vrids, lägger jag upp den här, som en påminnelse att aldrig någonsin gå på en sådan nitlott igen.

Så varsågod, här får ni beskåda 66 sidor av ren idioti.

Namnet David betyder "den älskade", därav bokens titel. (Ja. Jag vet. Patetiskt.)

Ursäkta mig

om jag är så tråkig med bloggen. Det känns som om jag har tappat motivationen lite och så har jag så mycket med skolan, uppdrag och annat tjafs.

Det skrivna ordet har aldrig riktigt varit min grej, så jag använder mig av Instagram mer än bloggen nu för tiden. Jag ser allt i bilder och jag uttrycker mig genom bilder och då känns IG mer som det givna valet.

Men jag ska försöka att förbättra mig och hitta motivationen igen, jag gör ett försök till förbättring genom att förse ett självporträtt.

Elefanten i rummet

I somras köpte jag den här elefanten gjord av kartong, i Urban Outfitters. Den kom som en mini IKEA möbel i olika delar som man skulle sätta ihop, fast med en minimalistisk manual som gjorde att jag blev frustrerad och lade skiten åt sidan. Tills häromdagen, då jag insåg att jag hade förstått anvisningarna fel och sedan gick det busenkelt att få ihop den.

Så nu har jag en elefant i rummet.