Idag

har jag gått runt som en zombie och det har inte haft att göra med Halloween tjafset.
Jag har stirrat ut i tomma intet på spårvagnen, nickat åt folk som har pratat med mig, även fast jag inte har hört ett ord som sagts.
Helt hjärndöd och död inombords.
Jag vet, låter jävligt dramatiskt, men det känns fan så. Fan med...