som började med den här teckning som jag ritar åt valpen.
Den föreställer han och hans bror när de var små knoddar.
Tokigt söta men tokigt tråkigt att rita. Det har tagit en evighet att komma såhär långt.
Det är segt, för att jag tenderar inte att rita såhär längre.
Ren och skär avbildning med blyertspennor.
Det är en stil som de flesta fastnar för när man är yngre, innan man hittar sin egna stil. Det får mig att tänka på en otroligt duktig tjej vid namn Elinor som har
Lär dig teckna bloggen. Hon är
grymt duktig och ALL cred till henne som delar med sig och lär folk hur man ritar på detta sätt.
Jag tycker annars att det är så fjantigt och pretto när andra bloggare inte vill dela med sig av sina "yrkeshemligheter" när de får frågor om hur de t ex använder sina pro markers. Töntigt. Yrkeshemligheter?
Alla har väl inte möjligheten att plugga på en konstskola, så varför inte dela med sig?
Jag har en Fine Arts Diploma från en konstskola i Australien och jag har även pluggat på
HDK. Är det någon som vill ha tips, absolut! Det är säkert den blivande Bildläraren i mig som tycker så, men konst ska vara för alla, av alla.
Vidare, så vill jag inte att ni ska tro att jag dissar Elinors blogg, jag har själv varit en rita-med-blyerts-och-skapa-skuggor junkie. (som man tydligt kan se nedan på mina gamla teckningar)
Jag vill bara skapa en liten asterisk när det gäller hennes blogg. För att det hon gör, är att lära ut att avbilda, inte att teckna. Man måste INTE rita "fint" för att anses att vara bra på att teckna. Min erfarenhet säger att konstskolor inte lägger vikt vid det sättet att teckna, utan istället ser de att man har en egen nytänkande, kreativ stil.
Sedan självklart, vill man rita såhär tills den dagen man dör, så kör hårt!
I'm going on about the importance of knowing that you don't have to draw "pretty", to be able to say that you can draw.