Det är oundvikligt,

jag kan inte annat än förlåta när han är så ångerfull och ledsen och skriver sådant här.

Jag ville inte sova eller släcka mina ögon och falla i dvala
jag ville inte vakna upp ur ingenting, tomma drömmar
eller drömmar som flyr, tankar som drunknar
dånet från mitt hjärta, mitt huvud, andas....ANDAS

Mitt hjärta blöder, jag drunknar i mig själv, mitt blod
mina fingrar blir till is och jag fryser
jag hör dina ord, långt bort som i ett eko
dom fjättrar och piskar mig

Min kropp är sargad och ändå hel, utan en enda rispa
det är kärlekens vapen i stridens hetta, denna kärlek
som är hård och svag och mjuk och stark
vi slåss med den och mot den

Vi pratade förbi varann, om varann men inte till varann
jag hörde dig och saknade dig på samma gång
så nära men ändå så långt ifrån, det är tugnt att andas
du fattas mig hela tiden, andas....ANDAS

Mitt sinne dunklas, flyr min själ när min kropp dör
dör när hjärtat kväver sig själv i ångest
flyr när du inte finns där, när allt är tomt
där jag blir till ingenting, jag är borta