Jag blir jävligt ledsen

när jag ser att han skriver sådant här:

MÅNDAGEN DEN 9:E MAJ 2011

"Den här "bloggen" var en ventil för att lufta mina känslor för dig, jag ser på orden jag skrivit och undrar om du läst den outsagda meningen. Eller är ditt liv en återspegling av ditt hat mot mig? Är din blick tom eller ser du inte mina ord, är meningen förlorad så som jag. Jag har felat, jag har gjort fel, jag har sårat, min panikångest har skapat en mur mellan oss. En mur runt mig, en mur att skylla på, en mur att luta sig mot, en mur jag aldrig ville ha. Jag tappade tron på mig själv, på den jag var, den jag är, vad jag kan ge, att jag kan ge....allt som var jag, var en dimma. Jag hittade inte ut.....

Jag har erkänt mina fel och brister, jag står naken framför dig nu, min skälvande kropp. Sårbar i alla möjliga begrepp och bemärkelser. Jag är blottad, blottad in i minsta beståndsdel. Uppgiven och besegrad men ändå omringad av min mur. Skicka mig en slägga så jag kan bryta ner denna stenmur. Jag ropar ditt namn och ditt svar blir en evighetstystnad. Min älskade.....min sol, jag ser dig nu, dina vackra strålar som värmde min själ får mig att skrika av smärta när dom bränner mina ögon till förmörkelse. "Jag älskar dig olidligt mycket, min måne", det är din döende viskning...jag håller andan för att höra....

I mitt mörker ser jag dina tindrande ögon, dina veckade ögonbryn, ditt leende.....du ser på mig, i det ögonblicket älskade jag dig mer, det vackraste som finns, rakt framför mig. Det mest underbara i världen och jag tappade orienteringen, som sand rann du genom mina fingrar. Älskar är bara en känsla, en känsla kan förgås...vad är då kärlek i en värld där känslor är flyktiga? Jag beväpnar mig med ordet kärlek, som om kärlek kan rucka på den annalkande undergången. För kärlek är bara en känsla, en känsla kan förgås. Kärlek är ingen insats i livets roulette. Men jag tror, jag hoppas....det vi har, min sol, din måne, vår värld, jag tror att kärlek kan övervinna allt "Amor vincit omnia".....

Jag sårade dig, jag vet det....jag vet vad jag gjorde, jag vet att jag förlorade dig då, var det hela du, eller bara en del? Förlorade jag allt? Förlorade vi varann? Vi står på varsin sida av en rusande älv och håller varandra i fingertopparna. Håll din blick stadig, släpp mig inte nu, jag vill inte falla. Du skakar på huvudet och ger mig den där bekymrade blicken. Eld i dina ögon, jag ber dig att inte släppa när jag känner vattnet kyla min kropp...släpp mig inte! Jag ville inte ha det såhär, jag ville aldrig byta ut vår kärlek mot det här. Du piskar mig med elakheter du känner dig ha rätten till...

Målar upp för mitt innersta hur du ger dig till någon annan, sliter mitt hjärta i bitar när jag ber dig att inte släppa. Spottar mig i ansiktet för att jag inte ska känna mig värdefull, för var jag någonsin det, när min far tryckte gevärspipan mot gommen och tryckte av. Var jag någonsin värdefull när han målade köksväggen med sin hjärnsubstans, dina ord genomborrar mig. Min far som ett vapen du använder för att hugga mig i ryggen. För att göra mig illa, när jag ber dig att inte släppa! Jag älskar dig, mer än du någonsin kan förstå, jag höjde dig till skyarna, jag var stolt. Nu vet jag inte vad jag är, eller vem du är....min största förlust i livet, min största saknad och ånger, min bästa vän förlorad och du ser det som ditt ess i ärmen. Vem är du? Vem ÄR du?

Jag älskar dig säger du.....jag har rätten till det här, jag har rätten till att se dig sårad din patetiska sjuka jävla fitta, jag kommer alltid att älska dig men du kan dra åt helvete. Din iskalla blick som två spjut in i mina, jag känner dina fingertoppar som små smekningar och min kropp domnar, jag faller. Du låter mig falla, jag hör din röst....hård och fast du vill att jag ska falla. Mina tårar mot min kind, i min kropp, jag saknar dig då. Jag saknar din stöttande hand, din mjuka röst, ditt skratt. Jag vrålar av smärta, min förlust....mitt liv, du var mitt liv....jag ska göra som du vill...

jag ska hoppa

Den här "bloggen" har inte längre någon ventil, den är slut"

Men, jag kan inte förlåta helt. Jag kan inte ge han mer chanser. Det går bara inte.