Hjärtat lär sig att leva och acceptera alla fula ärr den har fått.
Men ibland så klantar sig hjärnan och bjuder på en dröm som gör att man vaknar upp med ett brustet hjärta igen. Hela dagen blir då smått förstörd och för att inte drunkna i saknad när man tänker på hans havsblåa ögon, får man spendera dagen med att påminna sig själv om alla lögner han drog och hur illa han gjorde en. Det gäller då bara att tänka: en dag kommer det inte svida ett dugg när man hör namnet David.
(Ja bilden har inget att göra med ovanstående gnäll, men jag hade inget bättre att visa.)
2 comments:
Någon som stampar och trampar på min Olga ska inte få sitt eget hjärta lämnat ifred, okrossat och rosenrött, som om ingenting hänt. Jag hoppar och studsar upp och ned på honom tills han går sönder som han tog sönder dig om du vill?
Ibland trillar kärlek sönder men man får inte får inte får inte ta isär en hel människas inre.
Kärlek är ju inte som i franska musikaler har jag insett. Men de ska åtminstone ibland få vara som refrängerna när hjärtat inte får plats i bröstkorgen. Man förstår inte vad de sjunger men man vet att det handlar om det finaste man varit med om. Någonsin.
Du är så himla fin och uttrycker dig så vackert med dina ord. <3
PUSS!
Post a Comment