I svaga stunder

blir jag tvungen att påminna mig själv genom att klottra.

Är det någon annan

förutom jag som känner sig rund som en boll idag? Fr om tänker jag rulla överallt.

Hörni

God Jul, Feliz Navidad och Merry Christmas på er.

Porträtt

till en vän som fyller år idag. Fan, undrar om man anses att vara snål eller kreativ att ge bort nåt sånt här? Jag ramade ändå in den, så jag kör med att jag är kreativ. Det kändes dock mindre kreativt att lämna festen för att man måste hem och skriva klart tentan. Så nu blir det sitta uppe halva natten. Kul...

Det tycks

vara så att de flesta poupulära bloggar innehåller mode och tjejer som tar kort på sig själva med mobilkameran för att skylta med sina "dagens outfit". Jag vill inte vara sämre jag inte, så här kommer min dagens outfit.

jeans: Nudie
linne: Svea
kofta: Kappahl
spiderman strumpor: Netto

Eller förresten, det här är nog inte min grej trots allt. Jag brukar oftast gå runt hemma med mys byxor och hoodie. Vem försöker jag lura?

Aj, aj, aj.

julklappstress+tentaångest=Migrän

Ha

en god Lucia allihop. Sup inte skallen av er.

Say hello to my little friend...

Det här är min nya kompis. Jag och han kommer att hänga ganska tight ihop framöver.

Det är svårt

att vänja sig att sova ensam i en säng som man så länge har delat med någon.

1:a advent

firades igår med att försöka dunkla baksmällan med hjälp av pepparkakor, lussekatter och julmust. Glöggen vågade jag mig inte ens närma, påminde för mycket av vätskeintaget från natten innan.

Ankdammen

vid Slottskogen åker jag förbi varje dag med spårvagnen till och från skolan. De är så många och söta i vattnet, i sina små hus, kvackar runt utan några besvär i livet. Fan vad dem har det bra.

Solnedgång

från balkongen.

Allt

jag ville var att få hålla din hand.

Föreläsningar

kan vara mindre roliga ibland. Så mindre roliga att man sitter och ritar av sina händer istället för att lyssna intensivt.

Det är

såhär det ligger till. Kan inte ta andras känslor i beaktning just nu, det är jag och bara jag som gäller nu.

I fredags

låg jag och latade mig framför tvn när jag helt plötsligt blev bjuden på en middag och bio. Såg på Quantum of Solace som jag tyckte var grymt bra. Förvånadsvärt då jag hatar Bond filmer...

Ett bra

botmedel mot deppighet är shopping. Det finns inget bättre än att gå runt i second hand affärer och hitta gammla klassiker. Kommer ni ihåg den här luvtröjan? Jag hade en gul sådan när jag var liten. Jag älskade den. Nu har jag en rosa och livet känns lite bättre igen.

Idag

har jag gått runt som en zombie och det har inte haft att göra med Halloween tjafset.
Jag har stirrat ut i tomma intet på spårvagnen, nickat åt folk som har pratat med mig, även fast jag inte har hört ett ord som sagts.
Helt hjärndöd och död inombords.
Jag vet, låter jävligt dramatiskt, men det känns fan så. Fan med...

Jobbigt

Lördag

bestod mest av att rita, lyssna på musik, äta mumsiga saker, beundra min nya fina kanin lampa.

Jag

har blivit satt på plats. Ska inte komma här och tro en massa. Såhär ligger det tydligen till...

Ett tecken

på att jag börjar bli en kärring är att jag inte kan se på naturprogram utan att börja att lipa. Tv 4 visar ett program som heter Djur i Fara där dem förra veckan var någonstans i sydvästra Kina för att leta efter pandor. Där satt jag på soffan och stor lipade när Linda Isacsson berättar att det finns drygt 1 600 pandor kvar i det vilda, samtidigt som dessa otroligt söta små hårbollar gosar med henne.
Mitt nästa resmål blir definivt sydvästra Kina, så att jag kan få krama en hårboll, trots att jag fick matförgiftning sist jag var i Kina.

Igår...

hittade jag en liten husmus under diskhon. Nu sitter han i en skolåda med lite mat och vatten och väntar på att bli utsläppt på innergården. Han är bara för söt och det känns lite svårt att inte vilja behålla honom. Han skulle kunna bli lycklig med mig, trots att jag har två katter...

Hipp hipp hurra...

för mig som idag har fyllt kärring.

"And it hurts with every heartbeat..."

Ros eller Ris

Dagens ris går till Sahlgrenskas Gynakut där jag satt och fick träsmak i rumpan från klockan 08:00 till 15:30 i fredags. Inte den mest stimulerande dagen i mitt liv kan jag lova. Fast jag ger nog ros till personalen som var mycket trevliga. Är ju trots allt inte deras fel att det är så långa väntetider.

Jag tror bestämt

att barns minne var bättre förr. Ta t ex när jag var liten, då hade vi inga ipods istället fick vi handskas med kassettband. Det var rena gissningsleken om man ville lyssna på en speciell låt. Hur ofta fick man inte trycka på forward knappen och tänka "fan nej nästan" och ge sig på rewind knappen istället. Efter ett tag lyckades man lära sig att trycka på stopp vid rätt tillfälle. Man bara visste liksom...


Telefonerna då? Inte nog med att det tog typ hundra år att slå ett nummer, men man var även tvungen att memorisera folks nummer. Glöm inbyggd telefonbok, här var det bra minne som gällde. Visst man kunde gå runt med en adressbok i fickan, men hur ofta hände det? Inte en chans att ungarna idag kan lika många nummer i huvudet som jag kunde. Nu låter jag nog som en gammal kärring men jag är inte så gammal, inte än iallafall....

Idag

köpte jag ett par nya sneakers. Inte för att jag behövde dem till döds, men jag kunde inte låta bli. Jag älskar skor, och visst, jag har tok för många redan som jag knappt använder, men jag älskar dem alla! Jag t. om älskar att de sitter i min hall och hälsar mig med ett "Hej!" när jag kommer innanför dörren. (för att du vet, de gör verkligen det)

Bergodalbana

Slutet av förra veckan kändes det som om jag var på en känslomässig bergodalbana. På torsdag handlade det bara om kärleken...

men på fredag och lördag kändes det mest såhär....

för att på söndag gå tillbaks till det där.