Friday 1 July 2011

En bit på vägen

och snart måste jag bestämma mig hur jag ska göra med "ramen". Antingen rita den med blyerts, eller måla den med guldfärg. Vad tycker ni?

5 comments:

Lena said...

GULD!

Karin-Barin said...

Jag vill nog också säga guld, blir fin kontrast och ramar nog bättre in bilden än vad blyerts skulle göra.

Tycker för övrigt att din blogg är himlans läsvärd. Inte bara för att du har en fantastisk talang när det kommer till att rita utan för att den här bloggen till skillnad från så många andra innehåller ett blottat hjärta. Vilket är otroligt modigt och fint. Jag försöker våga, men det går sådär med det. Men, det gör den mycket speciell. Och intressant. Skitbra helt enkelt!

SaraMy said...

Hej tjejen!

Tänkte bara säga att jag länkat till dig, känns som att det rä något man skall säga till om. Hoppas det är ok!

Olga said...

Karin; Det var nog det finaste någon någonsin har skrivit. Jag blir alldeles varm om hjärtat. <3
Jag är egentligen ganska feg eller snarare introvert som inte kan prata om hur jag känner, utan måste istället få utlopp för det genom att rita/måla och lägga upp det här. Skulle bli helt galen annars.
Men tack fina du för dina ord, jag känner mig emellanåt ganska gnällig här annars.

SaraMy; Det är klart att det är okej, det är mer än okej! Ska genast länka tillbaka till dig. :)

Karin-Barin said...

Jag förstår precis vad du menar. Istället för att fläka ut sig så att man blir helt jävla sårbar ifall vem som helst skulle läsa så förklär man sina ord i lite halvt lättsam ilska som enkelt kan tas som lite gnäll snarare än äkta känslor. Fast det är ju en bra bit på vägen också. Jag tycker dock inte att det du skriver är gnäll, uppskattar den maskerade sanningen. Jag menar, egentligen vill man ju bara vara helt ärlig med sitt skrivande för det skulle kännas så skönt men liksom, tänk om mamma skulle läsa? Eller Han? Funkar icke.

Kör på som du gör dock, det är inspirerande hur mycket du vågar!